Kunskap som inte används, forskningsrön som inte tas på allvar och uteblivna forkarröster i debatten. Universitetens tredje uppgift måste prioriteras upp. Kunskap måste ut, bli känd och använd. Nu. Så tycker man i en debattartikel i UNT och i VA-bloggen. Jag håller förstås med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Övervakning och planeringsångest.
Våren visade sig. Och försvann. Fladdermusstationen som är monterad på garaget, riktad mot sjön, avslöjade att en dvärgpipistrell var här o...
-
Nyligen hittades fossil från tidernas största orm. En bjässe med hollywoodska mått (>1 ton!). Den levde för 60 miljoner år sedan och tänj...
-
En ny medlem av Tyrannosaurfamiljen har grävts fram i Mongoliet. Alioramus altai - en lite graciösare och hornförsedd kusin. Och tillsamman...
2 kommentarer:
Hmmm. Som yrkesbiolog ser jag verkligen att kopplingen till samhället har saknats i hela universitetsutbildningen. Från grundkurser till doktorsgraden.
Inte för att jag tror att det blir bättre forskning för att man svarar upp mot samhällets behov och önskemål - jag tror verkligen på en oberoende grundforskning som är statligt finansierad. MEN jag tror att det är mycket viktigt att studenterna får kontakt med yrkeslivet under utbildningen. Gärna genom att kurser får sin utformning efter kommunikation med näringslivet/samhället. Idag känns det, i alla fall på biologin vid Göteborgs universitet, att kurser hålls i de ämnen där man råkar ha docenter att tillgå. Och då blir man kanske inte så attraktiv på arbetsmarknaden efter examen om man bara har gått "kul" kurser inom biologi där utbildarna har tagit bort teoretiska moment eller andra mer avancerade moment för att kunna uppfylla de allt lägre ställda kraven på förkunskaper.
Och det är just dessa mer avancerade moment och kunskaper som näringslivet faktiskt förväntar sig av universitetsutbildade biologer/naturvetare. Det är med sådana kunskaper i ryggsäcken (av kånken-modell) som vi kan kan fylla en viktig roll i samhället.
Apropå just inlägget i UNT från fyra hög-akademiker försöker jag förstå deras baktanke. Är det för samhällets bästa - eller är det för att säkerställa sin egen makt och äskan om mer pengar dom skriver?
Frågan är inte oviktig.
Tja, en makt och eller pengabaktanke är förstås inte omöjlig. Kanske t.o.m trolig. Men det är trots allt viktigt att forskning kommuniceras OCH är oberoende. Dessutom måste det vara mer praktik/praktiska moment i utbildningarna. Det är något som alla efterfrågar.
Skicka en kommentar