För en fladdermusfantast är Halloween en helg att stå lite
kluven till. Det trevliga är att det går så lätt att hitta fladdermusprylar,
alltifrån fladdermusdekorationer att hänga i taket till hela fladdermusdräkter.
Prylbutikernas skyltfönster och höstkataloger fullständigt vimlar av
fladdermöss. Det trista är att det mesta är ganska fult, det handlar om
okänsligt stiliserade djur och affärsmännen utnyttjar mycket av den osanna
skrämselpropaganda som finns kring fladdermössen.
Men vad beror då fladdermusens popularitet i samband med
skräck/halloween på? Förmodligen flera faktorer. En del av halloweenreklamen
bygger på gammal folktro varav det mesta kretsar kring Dracula och de historier
som finns kring denne gestalt. Många har en uppfattning om att fladdermöss,
liksom Dracula, dricker blod. Kring detta går det att se vissa kopplingar i de
uppteckningar av svensk folktro som finns i svenska folkminnesarkiv.
På Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg
(DAG) finns exempelvis 71 uppteckningar kring fladdermöss. De flesta är gjorda
på tidigt 1900-tal men beskriver oftast senare hälften av 1800-talet. Många av
dessa kretsar kring fladdermusens blod, närmare bestämt 30 stycken. Oftast
handlar berättelsen om att fladdermusen har tre droppar blod och om att detta
användes som afrodisiakum det vill säga som kärleksmedel. Vanlig var också tron
att man kunde stryka blodet över ögonen för att förbättra synen. En modernare
folklig uppfattning är den att fladdermöss suger blod, en uppfattning som inte
går att hitta i DAGs arkiv.
Att fladdermusen är
ett nattdjur har troligtvis också stor del i uppkomsten av folktro och skräck
kring djuret, man vet i allmänhet mindre om, och är kanske räddare för, djur
som är nattaktiva. Detta gäller ju även moderna människor, att allmänheten
emellanåt har en negativ inställning till de som är ute på natten och sover på
dagen. Vad som talar mot det nattliga levernet som upphov till kopplingen
halloween/skräck är dock att det är fler däggdjur som är nattaktiva än som är
dagaktiva. Man kan också i samband med detta fråga sig varför just fladdermöss
är så populära i halloweensammanhang och inte välkända vanligtvis nattaktiva
däggdjur som grävling och varg.
En viss del av den populära seden att använda fladdermöss i
halloweensammanhang är förmodligen också en estetisk fråga, fladdermöss mot en
månbelyst natthimmel är mer tacksam att använda i bilder än en grävling på
marken som är ganska osynlig. Fladdermusvingeförsedda djävulsfigurer har ju
också spritts sedan urminnes tider, och skapat myten kring fladdermusen som
djävulens husdjur. Också detta en uppfattning som finns i några uppteckningar i
DAGs arkiv. Ofta avbildas fladdermöss i flygandes kring kyrkor, framförallt
kyrkogårdar och slottsruiner, något som förstärker kopplingen döden –
fladdermöss – draculamyten. Denna koppling är inte helt förvånande, då ju
faktiskt fladdermöss gillar att bo i sådana byggnader.
Här har jag nu diskuterat det svenska halloweenfirandet och
dess koppling till svensk folktro men som bekant har vi fått hit traditionen
från USA där traditionen utvecklats från den uråldriga keltiska traditionen på
Irland och Skottland, att fira Samhain. Men det är troligt att man har och har
haft samma syn på fladdermusen i dessa länder som i Sverige vilket gör att man
kan se hur kopplingen fladdermöss-halloween utvecklats genom att i viss mån
begränsa sig till att studera svensk folktro.
Sammanfattningsvis är det svårt att definitivt bestämma
exakt varför fladdermusen är så populär i halloween/skräcksammanhang. Förmodligen
är det en kombination av gammal folktro kring fladdermusen och dess blod, den
så utbredda sägnen om Dracula samt en inte så liten gnutta estetik. På
halloween ska man skrämmas, och flera människor är faktiskt rädda för
fladdermöss, hur underligt det än låter för en fladdermusfantast. Trots att de
faktiskt inte suger blod, inte ens de tre arter vampyrfladdermöss som finns i
Syd- och Mellanamerika, vilka, liksom Dracula, biter sina offer och sedan
slickar i sig blodet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar