Befälen hade humor, en viss sorts ganska tjatig humor. Hansson var en tvåmetersfigur på 100 kg. Jag mäter 165 cm i M90-kängor. Jag hade redan räddat Hansson ur en vak och burit honom på bår. Nu skulle jag slita ut honom ur en låtsasbrinnande förarhytt, två meter upp i en överdimensionerad lastbil. Jag var ganska trött på livräddningsövningar och jag misstänker att Hansson också var det. Jag var faktiskt så trött att jag har flytt från dylikt ända sen lumpen.
Men för en tid sedan såg jag en medelålders man segna ner på ett kafé, kanske av stress i tidens anda. Och en yngre kvinna i hans sällskap tvekade inte, utan höll honom vid liv till ambulansen kom. Hon visste vad man skulle göra, det var tydligt. Jag tänkte på Hansson, att han liksom jag är i det närmaste medelålders. Kanske behöver han mig. Jag är redo att åter utbilda mig lite i första hjälpen och hjärt- lungräddning, jag tror faktiskt att det är så. Och troligen ingår varken lastbilar eller militära bårar i övningarna denna gång.
Läs mer om HLR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar