Västtrafik-taktik

Krönika 1 - Publicerad i Mölndalsposten, maj 2010

Västtrafik tar nu ett steg tillbaka och tänker om, biljettsystemet ska förenklas. Fint tycker vissa, synd tänker jag. Västtrafik har nämligen gjort mig till en bättre människa, eller åtminstone till en mer taktisk person. Jag tänker efter, resonerar och planerar på ett helt annat sätt idag än på hundrakortens tid. Och så promenerar jag mer.

Det tar mig 2 minuter att gå till närmaste hållplats. Lägger jag på 10 minuter når jag taxegränsen, eller rättare sagt ena änden av omlottzonen mot Göteborg. Det är en lagom promenad och jag sparar en fiktiv kupong, nästan 9 kr. Om jag inte har tänkt att åka hem igen inom tre timmar förstås, då sparar jag bara 5 kr. Eftersom en sms-biljett tar mig hela vägen hemifrån och tillbaka för 38 spänn. Och inte behöver jag promenera heller. Men missar jag tidsfönstret på 180 minuter riskerar jag att få betala hela 76 kr för Göteborgsbesöket, vilket är 26 kr dyrare än om jag hade sms:at inifrån omlottzonen eller åkt på kontoladdning ända hemifrån. Och hela 43 kronor dyrare än om jag stämplat kortet från Göteborgsgränsen.

På det hela taget verkar det ju vara rätt bra att 1) åka på kontoladdning och 2) promenera till taxegränsen, särskilt om man lägger till risken att glömma checka ut. Med barn i vagn och ytterligare barn i släptåg glömmer man nämligen att visa kortet vid avstigning. Varje gång. Och inte orkar man leta upp en ny buss att göra det på, vilket är ännu en anledning att undvika kommungränser. Men med barn med sig tar det tyvärr inte 12 minuter att gå till taxegränsen, utan snarare en halvtimma.

Sms-biljett känns därför som ett lysande alternativ. Telefonen är dessutom alltid med, man ser tidpunkten för resan och den behöver inte laddas med pengar. Alltså, jag använder västtrafikkortet om jag är själv och betalar via sms om barnen är med. Om jag inte vet att det kommer att ta mer än 3 timmar förstås. Då gäller det att tänka om och det ges många möjligheter till just detta. Man ska ju inte glömma bort områdesladdningen, en- och tredagarskortet, 5-resevarianten, de olika automaterna i varierande färger och de drygt 20 sätt man kan ladda sitt kort på. Det finns mycket att prova och många pusselbitar att planera sitt resande med. Och att man aldrig hinner se hur mycket det finns kvar på kortet när man stämplar ger ytterligare en dimension till det intressanta resandet och vardagsplanerandet. Men hur trevligt det än är att tänka själv, skulle jag hellre se en billigare sms-biljett. Så kunde jag tänka på annat istället.