Vardagshat

För er som brukar söka er till den här bloggen för att finna nyheter om fladdermöss, håll i er för idag är jag lite arg. 

Till Josefine, Gina, Alexandra, Anna, Sanna, Zara, Rickard, Margot, Åsa och alla ni andra begåvade och vackra människor som av obegripliga anledningar är hatade

Jag finns på sociala medier, men delar sparsamt av mitt privatliv. Jag är aktiv i miljöpartiet, men yttrar få politiska ståndpunkter. Kanske är jag feg, kanske är jag tråkig.
Men 2016 är det vad som krävs för att hålla ihop. Att sticka ut och vara PK, att tycka att medmänsklighet är fint, att skänka några mynt i den slitna muggen utanför affären, att vara man utan att gilla bilar, hårdrock, MMA, hockey och snus och att stå upp för feminism, det retar upp mobben. Jag pallar inte det, jag blir ledsen i ögat. Kanske har jag studerat för mycket på universitet och för lite i livets hårda skola, för jag fattar faktiskt inte grejen med hat. Inte alls faktiskt. Elakhet gör mig så in i helvete förbannad och det blir bara värre för varje kommentar jag läser. Men jag skriver inga insändare om det, delar inte på nätet, särskriver inte glåpord. Jag fortsätter bara att läsa de hatiska kommentarerna och går sönder en liten bit för varje stavelse.  

Och då är jag ändå en vit, medelålders man. Få elakheter riktas mot mig personligen. Det enda jag någonsin märker av något som ens är i närheten av rasism eller ojämlikhet är när jag läser rapporter om hur långa män tjänar mer än korta. Tydligen är jag blåst på ett par tusen i månaden genom att inte ens nå upp i 170 cm. Det är ju lite orättvist förstås, men det kunde ha varit värre, jag kunde ha varit fattig, utomeuropeisk, kvinna eller hemska tanke, alltihop på en och samma gång.

Det är alltid samma argument om åsiktsfrihet, alltid samma sätt att ställa utsatta grupper mot varandra, alltid detta tjat om ursprunglig kultur och påhitt om att vi har haft samma traditioner i hundratals år. Ingen lyssnar på Svensson, media är vänster, läkare är köpta, politiker är korkade, vetenskapen hittar bara på för att mörka den sanna verklighetens agenda, vilken det nu är? Jag blir trött på riktigt. Trött som fan på alltings jävlighet och alla jävla helvetes idioter. Det är för fan ingen jävla mänsklig rättighet att kasta dynga.   


Mellanöstern brinner, resistenta bakterier hotar välfärden och temperaturen på jorden stiger sakta men säkert. Kanske är det svårt att ta in, rentav jobbigt för de flesta. Och hur reagerar vi? Jo, vi gormar om att Lucia ska vara blondin, att årets julvärd ska ha skägg och att flyktingbarn inte ska ha det, att unga och begåvade kvinnliga musiker ska hålla tyst, att skolavslutningar ska vara i kyrkan och att det saknas parkeringar för Frölundas fans när de ska ta bilen till matcherna. Det är nästan så att jag börjar att tro på konspirationsteorier själv, världen kan inte på allvar vara så här jävla korkad. Jag kräks.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nya (men samma) rabiesvarningar

Dialekter hos fladdermöss

Julmarknad bland sovande fladdermöss