Jämna siffror är av någon anledning svåra att bara ignorera, de måste uppmärksammas. Detta är till exempel inlägg nr 1000, lite av en milstolpe som måste göras något av. Och eftersom jag inte kommer på nåt spektakulärt att skriva så lägger jag helt enkelt ner bloggen... eller nja, jag lägger den i träda eller i dvala. När den vaknar till liv blir det i ny skepnad, kanske redan i höst.
Nu finns jag på Twitter, med namnet @copy_bat (för er som önskar följa mig där). Bloggen har dock inte upphört, särskilt inte med tanke på att detta är inlägg nr 999. Ett till måste jag väl ändå kunna klara av... snart
och just det, fladdermusfynd och annat kommer att rapporteras på #fladdermöss
Bloggen uppdateras dåligt, men jag är åtminstone inte ogooglebar - ordet som Google vill stoppa av någon anledning. Men med tanke på att det redan ger 288000 träffar på just Google, blir det nog svårt.
White-nose Syndrome fortsätter att sprida sig. Svampsjukdomen som härjar i grottor, finns nu över halva USA. Och sedan 1996 kan så många som 5 miljoner fladdermöss (tillhörande 9 olika arter) ha dött. Det är många, väldigt många. Än finns inget botemedel, men forskare experimenterar med klimatet i grottorna för att svamparna ska trivas något mindre. Läs mer här, eller kolla in ett tidigare inlägg i ämnet för lite bakgrund.
Morgonens temperatur på -13 till trots, fladdermössen börjar vakna till liv för att kolla läget. Vissa har till och med lämnat vinterkvarteren för att sova klart lite närmare vårens jaktmarker. Så här års brukar det också komma in rapporter om fladdermöss som flyger mitt på dagen, kanske för att nätterna är lite väl kalla. Så med lite tur kan man få syn på vårens första fladdermöss.
Annars är fladdermusskådning inte mycket till folknöje i Sverige. Men med ny teknik kan det bli ändring. Appar och ultraljudsmikrofoner till telefoner, plattor och paddor är under utveckling. Som till exempel den här:
Igår gjorde jag ett inlägg utan rubrik och helt utan innehåll. Jag visste inte ens om att jag hade gjort ett inlägg, inte förrän alldeles nyss. Kanske är det bloggens sätt att säga skärpning, skriv! Det har varit dåligt med det ett tag och när jag har skrivit, har det mest varit inlägg om fladdermöss (och ibland betalda inlägg om allt möjligt konstigt, t ex poker). Fladdermusämnet är förvisso ett av bloggens huvudsakliga, men ändå, vart tog paleo-inläggen vägen? och miljön?
Idag tänkte jag därför göra ett inlägg om något helt annat, nämligen skrynkliga badfingrar, russinhänder. Alltså, såna vi får när vi badar. För det vet ju de flesta, att fingrarna blir skrynkliga i vatten. Men varför? Tja, tydligen är det en aktiv process av autonoma nervsystemet, vilket tyder på att det finns en poäng med det hela. I förra årets oktobernummer av Biology Letters avslöjas just denna poäng. Och tydligen kan vi lättare hantera blöta saker med lite skrynklor på händerna. Torra saker går bra utan, men till exempel en badanka, den kan vi leka med på ett helt annat sätt med russinhänder. Så är det med det.
Vi höjer rösten omedvetet, försöker tränga igenom ljudkulissen. Någon höjer musiken, vi justerar rösten och pratar ännu högre. Det kallas visst Lombardeffekten och få lärare har nog missat detta fenomen. Fladdermöss är som människor på fest eller som elever i klassrum. I en allt bullrigare miljö ändrar de frekvensen och höjer rösten, för att höras över stadens brus. Detta har forskare visat i en ny studie. Men fenomenet är inte en ny anpassning, snarare användningsområdet. Fladdermöss är vana vid att justera sina röster för att överrösta varandra. Och nu även bilar.
I somras upptäcktes ett nytt sars-liknande virus i mellanöstern, ett virus som finns hos fladdermöss. Nu har man dessutom upptäckt att viruset inte bara smittar mellan arter, utan även smittar människor lika lätt som en förkylning. Men samtidigt konstaterar man att det går att behandla, skriver Svenska Dagbladet.
Fladdermöss har förekommit flitigt i media den senaste tiden. Och nästan uteslutande har det handlat om sjukdomar och /eller vindkraft, vilket också har avspeglat sig i bloggen (tyvärr). På ett närmast tröttsamt sätt utpekas fladdermöss antingen som skrämmande smittspridare eller som en fånig anledning för trädkramare att motarbeta systemet. Det är dags att återupprätta fladdermusforskningen i landet. För riktig information, för kunskap om ekosystemen, för vindkraften, för kunskapen om virus. Vi har mycket att lära och mycket att göra.
Fladdermöss kan överleva allt möjligt, som ebola, sars och rabies. Och nu har SVA ännu en gång funnit spår av rabies hos svenska fladdermöss. Liksom sist (2009) rör det sig om vattenfladdermöss i södra Sverige. Och precis som då handlar det om den särskilda varianten EBLV (fladdermusrabies), en rabiessort som endast i sällsynta fall smittar andra däggdjur, inklusive oss. Nu är det dock inte själva sjukdomen eller några virus som har påträffats, utan antikroppar. Det vill säga, det är ingen pågående rabiesepidemi. Men sjukdomen har förekommit och självklart skall man vara försiktig. Handskar på gäller, om man nu känner sig tvungen att hantera döda eller sjuka djur. Och hittar ni en död fladdermus, kontakta gärna SVA, så kan de fortsätta sin kartläggning av potentiell rabies.
Läs gärna mer hos SVA. Nyheten uppmärksammas också av Aftonbladet, Sveriges Radio m fl.
Det är mycket nu. Igår firade vi semikolonets dag och idag är det tanken som ska uppmärksammas. Nästa vecka ska vi äta semlor och vara med nära och kära, detta före respektive efter askonsdagen, vilken troligen kommer att hamna lite i skymundan. Nutidsmänniskan med vardagspussel och röda scheman kan därför behöva lite hjälp i allt detta firande. Vad är en lämplig present på Alla hjärtans dag?
Naturen kan ge oss svaret. Spindlar till exempel, de är bra på presenter. Det är inte ovanligt att hanarna spinner in en gåva till sin tilltänkta, en fluga förpackad i finaste silke. Kan det vara ett bra tips? Snålare hanar, eller spindlar i tidsnöd slår in resterna från sin egen mat och försöker dölja hafsverket med en god parfym. I allra värsta fall kan en torkad myra eller några växtdelar förpackas och presenteras som gåva. Och varför inte? En blomma inslagen i parfyrmerad silke, det kan ju inte gå fel.
Eller så väljer man helt enkelt choklad av finare snitt. Och låter en professionell leverantör av kärlekspresenter göra jobbet.
Om en kvart serveras kaffet, det obligatoriska morgonfikat innan konferensstart. Sen är det 3 dagar med vindkraft, effekter, framtid och åtgärder på CWE2013 - Conference on Wind power and Environmental effects. Fladdermöss har en egen avdelning och ett flertal talare från olika delar av världen kommer att redogöra för läget. I vilken utsträckning drabbas fladdermössen? Vilka arter hotas? Vad kan vi göra? Tyvärr är jag inte där. Men på ett eller annat sätt kommer jag troligen att rapportera därifrån. Kanske. Hur som helst, projekt Vindval avslutas efter detta och frågorna blir hängande i luften. Nu behövs pengar till forskning i ämnet.
Separata boenden, med hanar för sig och honor för sig. Så brukar det vara från det att fladdermössen flyttar från vinterkvarteren tills det är dags för svärmning och parningssäsong. Men nu har man upptäckt att vissa fladdermöss gör annorlunda, till och med fladdermöss på våra breddgrader, som annars är de mest socialkonservativa. Det är brittiska forskare som har funnit att miljöbetingelser och gynnsam mattillgång kan ställa gamla sanningar på ända. Och att vattenfladdermöss verkar vara av den flexiblare sortens fladdermöss, vilka delar boende även under sommaren, åtminstone i Yorkshire. Det verkar dock som om det bara är vissa hanar som kan dra riktig nytta av detta. De flesta får ändå inte para sig förrän framåt hösten.
Bloggen fyller 50 månader och har länge varit inne i lite av en ålderskris. Inläggen saknar närvaro eller lyser med frånvaro. Men nu börjar det röra på sig. Boknyheter kan dyka upp inom en snar framtid, fladdermöss flyttar in på Universeum (enligt obekräftade rykten), sommarens inventeringsuppdrag börjar redan trilla in och både Depeche Mode och the Knife släpper nytt, för att inte tala om Jay Jays medverkan i melodifestivalen. Bara en sån sak. Och vem vet, kanske vaknar bloggens andra intresseområden samtidigt som fladdermössen framåt våren.
Förra inlägget till trots, en sjukdom har ihjäl fladdermöss, nämligen White Nose Syndrome. Svampsjukdomen har fortfarande grepp om Nordamerika. Och trivs i fuktiga grottor. Vissa hävdar att fladdermössens immunsystem reagerar på samma sätt som hos människor med HIV. Kanske kan fladdermusstudier vara en pusselbit även till denna människoplåga.
Bat Pack - ett gäng forskare från Australiens motsvarighet till SVA (eller liknande) har, i samarbete med Kinesiska biologer, funderat över det här med fladdermöss och virus. Jag har nämnt det flera gånger förut, fladdermöss lever oväntat länge och överlever ofta virusangrepp som vi normalt förknippar med ganska läskiga sjukdomar, som Rabies, SARS och Ebola. Och inte sällan får de skulden för att ha smittat människor med dessa virus. Men nu har man alltså börjat kika på hur det ligger till med detta och hur vi istället kan lära oss av fladdermössen, genom att sekvensera gener från såväl flygande hundar från Australien som från kinesiska småfladdermöss. Och resultatet? Jo, fladdermöss flyger bort problemen. Eller rättare sagt, aktiv flykt är energikrävande och en aktivitet som bidrar till en del giftiga biprodukter i kroppen. Fladdermöss har evolverat system att ta hand om dessa. Och av bara farten har samma gener fått effekt på immunsystemet, åldrande och cancer. I perfektionen av flygandets konst, har fladdermössen också blivit friskare. Läs mer om fladdermöss och virus