Den här veckan är det Dark Sky Awareness Week, ett bra tillfälle att reflektera över mörkrets betydelse och vårt överutnyttjande av ljus. Mörker-veckan, som infaller i början av april varje år, initierades av astronomer år 2003 och tanken var att ge människor en chans att få se stjärnhimlen. Faktum är att mycket få människor har sett en riktig stjärnhimmel; inte ens i det rätt så glesbefolkade Sverige kan vi se vintergatan längre, åtminstone inte söder om Dalälven.
De senaste tre åren har vi arbetat med att sätta begreppet ljusföroreningar på kartan och sakta, sakta börjar det röra på sig. År 2017 belönades upptäckten av vår inre klockas funktion med Nobelpris, vilket satte fokus på hur vi människor reagerar på ljus på natten. Samma år publicerades rapporterna om den kraftiga minskningen av insekter världen över, något som har en direkt koppling till ljusets utbredning, även om andra förklaringar har presenterats. Förra året utkom både Eurobats och Bat Conservation Trust ut med skrifter kring hur fladdermöss och ljus ska hanteras, något som börjar få fotfäste även i Sverige.
Sedan förra sommaren arbetar vi tillsammans med Kungliga Hovstaterna med fladdermöss och belysning på Djurgården, ett arbete ni kommer att få höra mer om framöver. Tills vidare, läs gärna vår artikel Det dödliga ljuset, i Forskning & Framsteg.
Carpe noctem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar