Miljöpartiets kongress anno 2016 avslutades i söndags. Många kritiker menade att visionerna uteblev, att det gröna blivit grått, att kompromisserna äter upp partisjälen. Andra menar att politik och vision blir verklighet först när man sitter i regering. De långsiktiga målen kvarstår, vägen är inte alltid spikrak. Men frågan är om vi inte måste räta ut vägen. Det börjar bli bråttom. Om man inte ska tro klimatskeptikerna, då kan vi luta oss tillbaka i bilen, fortsätta fimpa på gatan, gödsla med plast och gräva upp kol. Men allt fler börjar inse att vi måste ändra vårt synsätt, vår livsstil och tillvaro, låta ekonomin hitta en ny väg, tänka om, testa. Miljöpartiets arbete med en klimatlag, bidraget i Paris och det dagliga arbetet i kommuner och landsting börjar ge resultat, resultat som dränks i den mediala krisen på riksnivå.
FN:s klimatmål och Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom, uppnå jämställdhet och skapa en hållbar värld, för alla, alltid. Parismötet var en framgång och fler länder än någonsin har klivit på tåget mot en hållbar framtid. Klimatmålen är inte helt olika Miljöpartiets visioner, de som kallats verklighetsfrånvända, flummiga och tillväxtfientliga. MP har rekordlåga siffror, men miljömålen är nu allas våra mål. Det lovar ändå gott.
 |
| Bild (C) Olof Helje |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar