Efter fältsäsong och boksläpp tog jag familjen och åkte till
Island, en nästan garanterat fladdermusfri plats. Semester alltså. Efter ett
inledande bad i Blå lagunen skulle vi checka in på hotellet i Reykjavik och i
samma stund vi klev in jublade mannen bakom disken högt. Det var inte för att
vi kom. Nej, Island hade precis slagit Holland i EM-kvalet, på bortaplan. Jag
tar det igen, det isländska fotbollslandslaget - ledda av Lars Lagerbäck - hade
slagit Holland, i Holland! Mannen bakom disken vände på sin laptop så att vi
fick se ett repriserat mål. ”Ni är från Sverige” sa han. ”Jag har just
uppgraderat er till ett bättre rum”. Vår
tajming var alltså rätt bra, men ännu bättre hade den varit om jag hade fått se
matchen på en isländsk krog. Men ett bättre rum är inte illa det.
Efter varma bad, vattenfall, geysrar, uteblivna valar,
isländsk matkultur och en ridtur, var det dags igen. Island skulle spela sin
sista match och ta sig till EM-slutspel. Matchen blåstes igång ett stenkast
från oss och jag var utan biljett. Hotellteven hade bara utländska program och
det var nu vi skulle åka hem. Samtidigt som de isländska fansen började fira
runt omkring oss skulle vi försöka få lite sömn. Klockan fyra nästa morgon
skulle vi åka till flygplatsen. Tajmingen var alltså ganska usel. Två
historiska matcher för Island. Jag var där och missade båda. Nästa gång surfar
jag in på Here We Go och reser med matchbiljett i hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar