Frihet i fält

Ibland tar det stopp. En bom på en skogsväg och det blir till att gå. Jag lyfter ut fladdermusboxarna, tar med mig karta, gps, anteckningsmaterial och en flaska vatten. Av någon anledning är jag aldrig förberedd på det, litar till att jag kan köra min stackars Ford genom hela projektområdet och i lugn och ro lasta ur och hänga upp min inspelningsutrustning, för att nästa dag göra samma resa och plocka in den igen. Ofta är det så enkelt, men varje resa bjuder på ett eller ett par undantag. Ändå har jag först i år skaffat stövlar, alltså drygt 20 år efter det att jag började läsa till biolog. Jag är en usel biolog helt enkelt, men nu har jag i alla fall stövlar. Men jag saknar fortfarande ordentliga fältkläder, kängor, en pannlampa som inte är av budgetvariant, ryggsäck de luxe och kompass. Faktum är att jag mer och mer har insett kompassens storhet och snart kanske jag också äger en. Igår letade jag lite på nätet, googlade på fältgrejer, kollade på sajter som fiskare, jägare, orienterare och naturguider tittar på. Sådana sajter som jag som biolog borde vara bekant med. Och där var den, hemsidan som inte bara säljer prylar för fältbruk utan också eldrivna mountain bikes. Vilken grej. En mountain bike med elmotor instoppad i bilen och jag kan parkera i områdets utkanter och sen susa runt på minsta stig utan att varken smutsa ner eller ta för lång tid på mig. Frihet.