Någon gång i början av 90-talet, eller kanske var det i slutet av 80-talet, snöade jag in på att spela ett break-outspel i vilket man kunde bygga egna banor. En av de egna banorna fylldes med bitar som gav en extra boll, alltså varje gång jag prickade en sådan bit fick jag ytterligare en boll att använda mig av för att pricka nya bitar, vilka också gav fler bollar. Till slut blev det ohållbart. Det gick inte att fånga en enda av bollarna, de var för många. Jag fick bygga om banan, en boll var nog, kanske två ibland. En insikt jag borde ha burit med mig, för nu gör jag likadant. Jag skjuter iväg boll på boll i omloppsbana i huvudet, startar projekt på projekt utan att tänka igenom, utan att avsluta. Nära deadlineupplevelserna är inte länge ett milt duggregn, snarare en höstflod. Det är dags att installera en brandvägg för nya idéer. Hösten 2011 skall från och med nu vara fri från nytänkande. Jag skall agera långsamt och bakåtsträvande, skicka färre mail, filosofera mindre och framtidsplaner skall bytas mot nostalgi. Höststädning i huvudet, rensa, slänga, göra rent och kanske logga ut ett tag. Igår såg jag en kvinna på tv som levde i en grotta då och då. Det kändes förvånansvärt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar