6 timmar

Krönika 5 - Publicerad i Mölndalsposten, september 2010

Jag har alltid varit bortskämd med långa semestrar eller åtminstone med mycket teoretisk fritid, genom föräldraledighet, projektanställningar, fria jobb och tider av arbetslöshet. Och efter 8 veckors ledighet känner jag mig som alltid så här års något arbetsavvand. Därför väcks frågan också varje höst och särskilt år som detta, det vill säga valår, om det inte vore fint att ha sex timmars arbetsdag? Många ställer den frågan under normala valår och även andra år med inte fullt så många val. Men 2010 tycker jag att frågan lyser med sin frånvaro. En och annan vänsterpartist lyfter förstås upp den på bordet då och då, kanske av plikt och gammal vana, kanske av äkta övertygelse. Men nån annan tar snabbt bort den igen. Ofta av veklighetsanknutna och säkert välgrundade ekonomiska skäl.

Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite konstigt att inte fler vill ta diskussionen på allvar. I en tid med både stor arbetslöshet och utbrändhet, i en tid där man kan sköta en hel koncern med hjälp av en mobiltelefon. Då borde man väl ändå kunna blicka framåt och ha en vision, om att många kanske mår bra av att arbeta lite mindre, tillbringa mer tid med familjen, ha en hobby, hinna träna och sköta sitt välmående, samt konsumera lite mer kultur och prata med grannarna om väder och gemensamma grillkvällar.

Detta är ingen politisk krönika, jag försöker inte övertyga eller väga olika åsikter mot varandra, som att sex timmars arbetsdag skulle minska ohälsotalet, lösa jobbfrågan, avlasta barnomsorgen eller vara bra för jämställdheten. Jag har heller inte gjort några avancerade konsekvensanalyser på vad som händer i samhället, med öppettider, sjukvård och hur skatteavdrag påverkas på sikt. Jag vill bara föra upp frågan på agendan. Jag tror nämligen på 6 timmars arbetsdag, eller rättare sagt, jag tror på att sträva mot 6 timmars arbetsdag. För vår personliga utveckling och för allas välbefinnande. Och det finns faktiskt företag i vår närhet, här i Mölndal som med framgång har minskat på arbetstiden och som kan visa vägen.

Det kan hända att intresset för arbetstidsfrågan påverkas av att jag har blivit långpendlare, det ska inte uteslutas. Jag har nämligen lämnat Mölndal och flyttat österut. Och därför lämnar jag nu över min krönikeplats till någon ny lokal förmåga och tackar för mig. Det har varit en trevlig tid. Hoppas vi hörs igen.

(De sista meningarna har inget med bloggen att göra, den lämnar jag inte...egen anm.)