Krönikör

Från och med denna vecka är det tänkt att jag ska ha en spalt i Mölndalsposten. Varje månad ska jag ha det. Och den ska fyllas med minst 2000 ord och aldrig mer än 25000, inklusive blanksteg. Det är viktigt att komma ihåg. Jag kan alltså titulera mig krönikör och lurar på om det är något som ser fint ut på en cv. Det kan det vara. Problemet är bara att krönikor inte skriver sig själva. Man måste ha lite koll på det lokala, skaffa en åsikt och bjuda på sig själv en gång i månaden och i god tid innan deadline. Och att skriva om fladdermöss och gamla utdöda däggdjur kommer man nog inte undan med varje gång. Jag sparar de korten tills idétorkan blir oöverkomlig och börjar istället med Västtrafik. Det är lätt att tycka saker om just Västtrafik.