det var ett spår av urtid
i askan från elden
som dolt i vulkanisk lera
fastnat i minnet
som ett avtryck och avstamp
av H. habilis
ett litet framsteg för individen
men ett jättekliv mot framtiden
ett bevis på sin egen existens
när den existentiella tanken
föddes och exponerades
för selektion och viskleken
någon hade sen satt ner foten
och rest sig som H. erectus
gått vidare och blivit nomad
för att som europé
i gemenskap senare se ner
på sina föregångare och kusiner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar