Kolonier & boplatser

Leva tillsammans


Fladdermöss kan bilda livslånga vänskapsband, de putsar varandras päls, varnar för fara, håller ihop mot nyfikna ugglor, stjäl och delar med sig av mat och de passar varandras barn. Men strategierna är nästan lika många som det finns fladdermusarter. Några arter bildar stabila, monogama par, andra bor i kolonier med miljoner individer. En del lever i små familjegrupper eller harem som håller ihop under hela året, ibland många år i sträck, medan andra byter grupperingar efter årstid.
En fördel med att vara många är energibesparing. Många individer ökar den isolerande effekten och minskar temperatursvängningarna. En annan fördel är samarbete. Nära släktingar, ofta äldre syskon eller halvsyskon tenderar att hjälpa till med vård av de unga. Hanarnas uppgift om sommaren är att hålla sig undan från honor och ungar för att inte öka konkurrensen om födan och risken för infektioner. Men i mindre harem är det hanens jobb att försvara både boendereviret och jaktområdena. Detta sker med såväl flyguppvisningar som aggressiva ljud och doftmarkeringar.

Fladdermössen gnider ofta nosen mot varandra, vilket kan innebära att de lär sig känna igen varandras dofter. De putsar också varandras pälsar för att stärka banden. Vampyrfladdermöss delar med sig av mat till de individer som blivit utan. Detta gör att vampyrer har särskilt bra koll på varandra i kolonin, vilka som hjälper till och vilka som inte gör det. De som inte sköter sig blir omedelbart uteslutna ur gruppen. En vampyr som delar med sig kan å andra sidan räkna med att få tillbaka när det behövs. Ju mer vi lär oss om fladdermössens ekopejlingsljud och sociala språk, desto mer komplicerat blir det. Det har länge funnits kunskap om kommunikation mellan hona och unge och om parnings- och revirläten, men allt fler olika kommunikationsläten upptäcks. På senare år har vi lärt oss att fladdermöss inte bara kan skilja på individuella röster från den närmaste kretsen utan också höra skillnaden mellan medlemmar av olika kolonier. Kanske har olika kolonier rentav olika dialekter?

En nackdel med att leva i en stor koloni är att konkurrensen om maten ökar och ibland måste fladdermössen i en koloni flyga långa sträckor för att hitta ostörda jaktmarker, i värsta fall flera mil. Fladdermöss vill ju helst vara ensamma när de jagar och inte ha andra som skriker i örat. Vår svenska gråskimliga fladdermus har, liksom många andra fladdermöss, separata hushåll under sommaren. De bor på olika platser och jagar var för sig, i olika miljöer. Medan honorna jagar över sjöar och stränder, håller hanarna till i staden eller i jordbrukslandskapet. Ekologiskt sett beter de sig som två separata arter, vilket minskar konkurrensen dem emellan.
 Fladdermöss kan dela samma vrå i decennier och de är oftast inte ensamma. Vägglöss, loppor, löss och parasitiska flugor trivs i kolonin och kryper från päls till päls. Parasiter och fladdermöss har utvecklats tillsammans under årmiljoner och de flesta parasiter håller sig till enbart fladdermöss och ofta till en enda art. Det är sällan parasiterna är farliga, men de är förstås högst irriterande och fladdermöss ägnar en stor del av sin tid till att putsa sin päls. Parasiter är också en anledning till att vissa fladdermöss byter boplats ofta.

Boplatser

Vad gäller boplatser för fladdermöss, tänker nog de flesta på gamla slott, gruvor och grottor. Och i nästan alla fladdermusfamiljer finns det arter som bor just i grottor. Men fladdermöss utnyttjar alla tänkbara boplatser, från underjordiska gångar till hustak, från termitstackar på Afrikas savann till palmblad i Sydamerikas regnskog.
Preferensen för grottor utvecklades troligen tidigt. Mörkret är också ett perfekt skydd mot rovdjur. I många grottor kan stora kolonier få plats. I Bracken Cave i Texas finns den allra största ansamlingen av däggdjur vi känner till. Man har uppskattat antalet till 20 miljoner fladdermöss. Molnet av utflygande fladdermöss från Bracken är cirka fyra mil långt varje kväll och syns tydligt på radarbilder. På många håll i världen råder brist på grottor. I vårt svenska urberg till exempel, finns få grottor men samtidigt fungerar sprickor och mindre håligheter i berg eller bland stenblock lika bra som bostäder för fladdermöss.

Alltsedan människan började gräva i marken och bygga med sten har vi hjälpt fladdermössen genom att skapa nya, konstgjorda grottor. De har bosatt sig i våra stenmurar, pyramider, broar, tunnlar, gruvor, källare, brunnar, ladugårdar, hus, kyrkor och slott. Som få andra djur har de följt i våra fotspår och anpassat sig till ett liv i vår kulturmiljö. Under andra världskriget lät Hitler bygga ett försvarssystem som skulle skydda Berlin från invasion.  Ostwall består av tre mil korridorer 40 meter under jord, som sammanlänkar bunkrar och andra utrymmen. Idag har fladdermöss flyttat in det övervintrar 12 olika arter och cirka 38 000 individer i tunnlarna. I Sverige har gruvindustrin skapat många övervintringsplatser för fladdermöss. I Smålands Taberg, till exempel, övervintrar sex olika arter och ännu fler bor i området på sommaren.

Fladdermöss är flexibla djur och anpassar sig snabbt till nya miljöer. Som få andra drar de till exempel nytta av människan och av det oss skapade kulturlandskapet, som ju är rikt på insekter, alltså mat. Många arter bor dessutom i våra hus och ofta ser man fladdermöss jaga i våra trädgårdar, och det ska vi vara glada för. Ju fler fladdermöss vi har runt huset, desto färre myggor. Det är ofta tillgången på just insekter som avgör var fladdermössen väljer att bo och då spelar det inte så stor roll om det är i en gammal stuga på landet eller i en modern villa i någon förort. Faktum är att i vissa länder är villaförorterna särskilt populära, inte bara för att där finns insekter, utan också för att en och annan har en swimmingpool i trädgården, vilka är utmärkta för fladdermöss att dricka ur.


Man ser dem ofta vid takbjälkar, bakom väggar, i källare, under takpannor, kring skorsten och fönster. Särskilt verkar de söka sig till utrymmen där olika material möts, som håligheter mellan trä och sten och de söker sig ofta högt upp i en så mörk, skyddad och stabil miljö som möjligt. Normalt krävs bara ett par centimeter stora öppningar för att fladdermöss ska kunna ta sig in och ut ur en byggnad då de flesta arter snarare kryper in än flyger in i huset. Vanliga arter i bostadshus är till exempel dvärgfladdermus, nordfladdermus och tajgafladdermus. Andra arter såsom långörad fladdermus trivs på vindar och i uthus. Även om vissa fladdermöss föredrar trädhåligheter kan de flesta arter potentiellt bosätta sig i byggnader och i takt med att äldre träd försvinner från den naturliga miljön, söker sig fladdermöss allt mer till hus. Eller kanske är det så att fladdermössen faktiskt föredrar hus? Under sommaren då honorna bildar yngelkolonier används framför allt sydväggar och tak då de behöver värme. De återkommer ofta år efter år och en och samma koloni kan bo i ett hus i generationer. Hanarna har mer varierat boende och bor ofta ensamma eller i mindre grupper. På vintern kräver fladdermöss andra förutsättningar och letar efter boplatser med endast ett par plusgrader, som till exempel källare och ventilationsutrymmen. Men i vissa fall, särskilt vad gäller långörad fladdermus, kan de bo kvar i samma bostad året runt. Såväl yngelkolonier som övervintringsplatser är juridiskt skyddade och förändringar av bostadsmiljön måste utredas

Populära inlägg i den här bloggen

Nya (men samma) rabiesvarningar

Dialekter hos fladdermöss

Julmarknad bland sovande fladdermöss