Liv kring Gliese 581?

Den mest jordlika planeten hittills har upptäckts, en bergig planet i den beboeliga zonen kring den röda dvärgstjärnan Gliese 581. Planeten skulle enligt beräkningar kunna husera liv. Men eventuella invånare måste dock välja att ha antingen natt eller dag, då samma sida verkar vara vänd mot stjärnan hela tiden. Solsystemet, som ligger i stjärnbilden Vågen, har ytterligare två planeter som skulle kunna vara beboeliga för nån sorts liv. Men utforskningsresor lär dröja, Gliese 581 ligger 20 ljusår bort.

Läs mer

Sladdsemester

Krönika 4 - Publicerad i Mölndalsposten, augusti 2010

Trots att jag arbetar deltid som skribent har jag extremt svårt att skriva, med penna alltså. Jag har helt och fullt förlorat förmågan att skriva för hand. Och inte beror det på att det är sommar och semester, nej skrivandets konst är helt enkelt förlorad. Jag har visserligen misstänkt detta länge, men fick det slutligen konstaterat när jag härom veckan skulle skicka en sommarhälsning i form av ett par enkla rader med några få ord om väder och bad. Varningstecken nummer ett var att jag inte tänkte vykort i första hand. Nej, istället dök e-post upp som första tanke, alternativt ett trevligt mms med en med mobilen tagen sommarbild. Först efter tanken på att skicka en hälsning via Facebook kom vykort, på fjärde plats alltså, inte förr. Men idén kändes bra, att få vykort är trevligt och en känsla av svunna tider. Utförandet visade sig dock vara svårare än väntat och gav mig varning nummer två och insikten om att jag måste lära mig att skriva på riktigt igen. Jag fick helt enkelt skrivkramp. Och detta av att bara skriva en text som alltså får plats på ett normalstort vykort.

Kanske var det också därför jag faktiskt släpade med mig datorn till sommarstugan, för att kunna skriva, inte bara sommarhälsningar utan lite av varje av sådant jag brukar sätta på papper, eller rättare sagt skärm. Datorn i sig är ganska lätt, den tar inte större plats än en något över medel normalstor bok. Men den måste laddas, vilket också telefonen måste då och då, liksom rakapparaten, kamerabatteriet, videokameran, eltandborsten, skruvdragaren, gps:en, i-poden, min frus dator och mobil, samt barnens dvd-spelare. Nu tar jag kanske i ärlighetens namn inte med mig eltandborsten till stugan och jag skulle nog klara mig utan de flesta av alla uppräknade apparater (utom skruvdragaren), särskilt som barnen ändå föredrar vevgrammofonen framför nedladdade smurfhits. Men likt förbannat är alla apparater med. Och ingen av dem har samma sorts laddare, inte ens de två mobilerna. Det blir många laddare att ha med, en hel ryggsäck med sladdar faktiskt. Och alla som någon gång har lagt mer än en sladd i en väska vet vad som händer. Det blir ett rejält trassel. Därför efterlyser härmed lite samarbete tillverkare emellan, en laddarstandard helt enkelt. Eller kanske behöver jag bara förmågan att klara mig utan prylar.


Eller varför inte göra sladdarna lite trevligare med några löv? Läs mer



Fotosynteshärmare

Vattenbaserad gel, klorofyllmolekyler och grafitklädda elektroder. Så härmar man ett blad i stor skala. Nästa generations solfångare försöker efterlikna självaste fotosyntesen, blir billigare, effektivare och kanske, kanske, med lite tur är energiförsörjningen räddad ett tag till.

Läs mer

Kosmoceratops

För ett tag sedan rapporterade jag om ett par nya horndinosaurier och här är ännu en. Kosmoceratops richardsoni är den hittills mest utsmyckade dinosaurien man har hittat, med inte mindre än 15 horn på huvudet. Den levde under Krita på den gamla nordamerikanska kontinenten Laramidia.

Läs mer

En uppiggande provrörsdusch 2

Nedanstående inlägg skrevs egentligen i april 2009, men idag känns det extra aktuellt. Och jag inser nu varför det gamla nätverkskortet gick åt skogen och varför jag bör ha lock på alla mjölbehållare, salt- och askorbinburkar.

Alltså: Det är dagar man är som tröttast som provrörstvätten funkar bäst. Den snillrika konstruktionen med tre kranar att välja på piggar upp. Risken att ta fel (om man bortser ifrån att jag egentligen vet vilken som är rätt) är drygt 30%. Man går aldrig helt säker. Och däri ligger det fina. Den uppvaknande chocken av en kraftfull vattenstråle rakt i ansiktet följt av en långvarig effekt av dropp från taket, motverkar effektivt vidare trötthet.

Klimatförändring spåras i herbarier

Gamla pressade växter är ett nytt hjäpmedel i kartläggningen av växthuseffekten och den globala uppvärmningen. Genom att studera orkidéer från 150 år tillbaka i tiden med vidhängande data om blomning och status och jämföra dessa med väderinformation, har man funnit att tiden för blomning är konstant gentemot vårtemperatur. Detta trots att temperaturen har accelererat och vårarna har blivit tidigare. Blommorna kommer 6 dagar tidigare för varje grad varmare har det visat sig. Nu flyttar man fokus till andra arter och fler herbarier runt om i världen. 

  

 Läs mer

Kostsamt att sluta tänka

Matematiker har genom neuronsimulering, räknat ut att det kostar lika mycket energi att avsluta en tanke som att påbörja en. Och kanske är det därför som det är så svårt att tänka på ingenting, sluta tänka på fel saker eller stänga av oönskade melodier i huvudet. Läs mer

Parkeringsegoism

Krönika 3 - Publicerad i Mölndalsposten, juli 2010

Jag har utsikt över Änggårdsbergen på dagarna, det är trevligt. Åt andra hållet kan jag blicka ut över en parkering. Det är mindre vackert men på många sätt intressantare. Man kan observera människans egoism och dekadens sådär lite till vardags. Och man lär känna de olika bilarna, skåpbilen med ÖIS-märket till exempel, som alltid väljer att stå mellan två rutor. Perfekt parkerad med en vit linje mitt under bilen. Sen har vi Opeln med de ironiska registreringsbokstäverna T,U,T, som var och varannan dag står endast lite, men ändå störande långt fram och en bit in i nästa ruta. Opeln och skåpbilen står nästan alltid mitt på parkeringen, ganska nära varandra. Kanske är de bekanta. Men den röda gamla Volvon är lite utanför gemenskapen, utanför hela parkeringen faktiskt. Den kommer tidigt och har valt att ställa sig i sin egen fiktiva parkeringsruta. Kanske vill den att kollegorna ska ha en massa tomma rutor att välja på, kanske tycker den att det finns en poäng med att halvt blockera in- och utfart, eller så är det bara ett utslag av att inte bry sig. Ofta spelar detta ingen roll, parkeringen är väl tilltagen. Men härom dagen hade en långtradare valt att övernatta bredvid Volvon och således var hela infarten blockerad och därmed också utfarten för dem som jobbade natt. Många blev upprörda över vad som verkade vara ett misstag, men inte volvon, inte heller lastbilen. De gjorde likadant dagen därpå. Vad är det med människorna och vad händer egentligen med oss när vi kör bil?

Kanske är det dessa frågor som fått Mölndal att satsa på cykeln. Mölndal skall bli en cykelstad och en del av ett nordiskt samarbete med avseende att få folk att just cykla i större utsträckning. Att cykla är friskvård, att cykla är miljö. Och kanske kan vi komma ifrån den själviska attityd som människan verkar anamma i bil och på parkeringar. En asocial sida som också kan förekomma i tvättstugor. Men detta ska nu bli bättre och liksom Mölndals stad har jag egna, liknande visioner. Någon dag i en nära framtid ska jag också bli en cykelperson, kanske liknande den jag var för 10 år sedan. Innan bilen fördärvade mig och innan min Ford blir som Volvon, Opeln och skåpbilen med ÖIS-märket.

5-metersfåglar från Chile

Tandförsedda jättefåglar dominerade det chilenska luftrummet för 5-10 miljoner år sedan. Pelagornis chilensis hade ett vingspann på 5,2 meter, det största uppmätta hos en fågel. Liknande fåglar är kända från flera platser runt om på jorden, men aldrig tidigare har man funnit ett så fullständigt fossil.

Läs mer

Ta chansen

Som riksdagens tredje största parti är det nu dags att växa ännu mer och  etablera den gröna politiken. Det är också dags att ta chansen att påverka, att få inflytande över kommande budget och tvinga den borgerliga politiken något åt vänster. Och inte minst, undvika att de grå tar plats i vågskålen.     

Jordens mest okända

Vietnamantilop, eller Saola, kan vara ett av världens mest sällsynta djur. Känd endast sen 1992 och sågs senast för 10 år sen. Men nu har den dykt upp igen, denna gång i Laos. Tyvärr dog den strax efter infångandet och vi vet fortfarnde lika lite om den.

Läs mer

Fladdermusflytt kartläggs

För första gången görs en större kartläggning över flyttande fladdermöss. De flesta går i dvala på hemmaplan under vintern, men några flyttar söderut. Inte för att vara vakna hela vintern som fåglar, utan mest för att få en tidigare vår. I vilken utsträckning svenska fladdermöss faktiskt flyttar är inte helt känt, men både Stor fladdermus och Trollfladdermus är vana flyttare. Den senare har man sett röra sig mellan Baltikum och Sydeuropa. Och nu spänner man upp nät, monterar ultraljudsutrustning och ringmärker sida vid sida med fågelskådarna i Falsterbo. Att känna till fladdermössens migrationsvägar är särskilt viktigt med tanke på kommande vindkraftsbyggen.

Läs mer

Liftar mellan isflak

Med minskande isar i Arktis måste isbjörnsungar lifta på mammans rygg. Beteendet som bara har observerats sporadiskt tidigare, verkar spridas i takt med att värmen tär på isen. Ett sätt att hantera förändringar i miljön helt enkelt. Naturlig selektion in action.

Läs mer

Tillgängliga blåbär

Nordliga blåbär är nyttigast, med mest antioxidanter. Och för att tillgängligheten ska öka, eller rättare sagt för att folk ska plocka och äta mer, funderar man på att plantera ut blåbärsris i lättåtkomliga skogspartier runt om i landet. Varför inte? 

Läs mer

Sarkastiska sexåringar

Redan i fyraårsåldern kan barn uppfatta viss ironi visar en ny studie. Och i sexårsåldern behärskar de till fullo sarkasmer, långt tidigare än vad man tidigare trott. Enligt min egen (visserligen korta, men ändå) erfarenhet av högstadieelever, är ironiuppfattningen inte helt och fullt utvecklad före 15-årsåldern. Oavsett vilket, kan denna insikt komma att påverka hur familjer kommunicerar med sina barn framöver. Det säger i alla fall en sarkasmforskare från Kanada. Men det är osäkert om hon är helt seriös. Läs mer  

Levande förfäder, typ

Runt om i världen finns ett antal fisksorter som från ett normalt och ytlligt leverne har anpassats till ett liv i undervattensgrottor, förlorat pigment och ersatt synen med andra skärpta sinnen. I flertalet fall finns inte längre några släktingar och representanter för det gamla livet vid ytan kvar. Men i Mexiko finns det sådana, vilket alltså är det närmaste kommer att kunna studera evolution och samtidigt ha levande förfäder att jämföra med. Ett gyllene tillfälle för evolutionsbiologer. Ett tillfälle som har utnyttjats. Läs mer om det. 

Myror skyddar skog

Elefanter kan gå hårt åt skog och avverkar hela områden där de drar fram. Men försöker de ge sig på akacior i Östafrika får de myror i snabeln. Och låter därför bli den typen av träd. Nu använder markägare myrdoft för att hålla borta elefanter från sina skördar. Och i Indonesien mobiliserar myrorna för att ge sig på skogsmaskiner. Läs mer

Mölndal C - en sevärdhet

Krönika 2 - Publicerad i Mölndalsposten, juni 2010

Härom dagen googlade jag på "Mölndals kommun" utan direkt anledning. Och läste vad Wikipedia hade att säga. Jag fick så lära mig att Fässbergs socken var en aktiv kvarnbygd redan på 1200-talet, att Mölndal har ett inpendlingsöverskott på 5600 personer och att musikern Oscar Dronjak är en lokal kändis. På flera sätt trevliga fakta, men det mest intressanta fann jag under rubriken sevärdheter*. Där listades nämligen, förutom de självklara Gunnebo och Mölndals museum, även Mölndals centrum. Stadens centrum är alltså en sevärdhet. Vem som helst som har varit i Mölndal de senaste åren inser att det inte riktigt förhåller sig så. Det finns egentligen ingenting att se i Mölndals mer centrala delar, eller så har ordet sevärdhet hel enkelt fått en för mig okänd betydelseförskjutning på senare tid.

När beslutet att bygga ett centrum enligt en modern och mer storslagen mall kom, började Mölndals befintliga butiker så sakta att försvinna, en efter en. De ska ersättas sades det. När det nya centrum är på plats, när staden är inglasad och modern, då kommer de tillbaka. Eller rättare sagt, de stora kedjorna kommer. Mölndalsbor ska kunna dricka samma kaffe, shoppa samma kläder och äta lunch på samma snabba sätt som resten av världen. Mölndal går en fin tid till mötes. Men så läser jag i tidningen att flera intressenter har hoppat av. Det blir ingen biograf och inget konferenscentrum, viktiga pusselbitar i det som skulle bli så bra. Och det moderna Mölndal har fått sig en törn innan bygget ens har satt igång.

Istället börjar gamla butiker återetableras i centrum. Plötsligt hittade jag till exempel en leksaksaffär och det går sen en tid tillbaka att köpa fin frukt på gatan. Butiker av gammalt format och beprövad sort kanske fungerar trots allt. Moderna köpcentra finns att hitta på flera platser i Mölndals närhet, på lagom bilavstånd. Kanske borde staden satsa på något eget, gå emot strömmen, rikta sig mot trivsel och trevnad och locka folk som vill promenera i sin hemmiljö. Små butiker, kaféer, kullersten, gräs och parkmiljö samt platser att bara sitta på. Och om glas är en nödvändig investering och en viktig fjäder i hatten för sittande politiker, varför inte bara bygga in centrum som det är och låta det komma till liv som en attraktiv inomhus-småstad. Låt Mölndal leva upp till Wikipedias ord, att centrum är en sevärdhet.

*Slår man upp ordet "Mölndal" utan att lägga till "kommun" på Wikipedia, är centrum ingen sevärdhet. Det kan ju vara bra att nämna för ordningens skull.

Puckel-dinosaurie

Carcharodontosauridae - dinosauriefamiljen som fått sitt namn från vithajen, har nu fått en medlem med ryggfena, eller är det en puckel? Concavenator corcovatus är ett spanskt fynd och kanske Europas vackraste hittills. Dinosaurien som är släkt med den väldiga Carcharodontosaurus, hade dessutom fjädrar, eller åtminstone nån sorts vingpennor på armarna. En pusselbit till fjädrarnas utveckling hos rovdinosaurier och fåglar. 

Läs mer och mer och mer

Metall katalyserade livet

Teorier kring livets uppkomst har länge brottats med ett höna-ägg-problem, hur uppstod katalysatorer nödvändiga att katalysera processer som bl a bildar katalysatorer? Nu har man hittat alternativa kandidater, nämligen vissa metallinnehållande molekyler, vilka också öppnar möjligheten för att liv kanske uppstod flera gånger i den gamla ur-soppan (i den mån det uttrycket fortfarande tillåts). 

Läs mer

Västtrafik-taktik

Krönika 1 - Publicerad i Mölndalsposten, maj 2010

Västtrafik tar nu ett steg tillbaka och tänker om, biljettsystemet ska förenklas. Fint tycker vissa, synd tänker jag. Västtrafik har nämligen gjort mig till en bättre människa, eller åtminstone till en mer taktisk person. Jag tänker efter, resonerar och planerar på ett helt annat sätt idag än på hundrakortens tid. Och så promenerar jag mer.

Det tar mig 2 minuter att gå till närmaste hållplats. Lägger jag på 10 minuter når jag taxegränsen, eller rättare sagt ena änden av omlottzonen mot Göteborg. Det är en lagom promenad och jag sparar en fiktiv kupong, nästan 9 kr. Om jag inte har tänkt att åka hem igen inom tre timmar förstås, då sparar jag bara 5 kr. Eftersom en sms-biljett tar mig hela vägen hemifrån och tillbaka för 38 spänn. Och inte behöver jag promenera heller. Men missar jag tidsfönstret på 180 minuter riskerar jag att få betala hela 76 kr för Göteborgsbesöket, vilket är 26 kr dyrare än om jag hade sms:at inifrån omlottzonen eller åkt på kontoladdning ända hemifrån. Och hela 43 kronor dyrare än om jag stämplat kortet från Göteborgsgränsen.

På det hela taget verkar det ju vara rätt bra att 1) åka på kontoladdning och 2) promenera till taxegränsen, särskilt om man lägger till risken att glömma checka ut. Med barn i vagn och ytterligare barn i släptåg glömmer man nämligen att visa kortet vid avstigning. Varje gång. Och inte orkar man leta upp en ny buss att göra det på, vilket är ännu en anledning att undvika kommungränser. Men med barn med sig tar det tyvärr inte 12 minuter att gå till taxegränsen, utan snarare en halvtimma.

Sms-biljett känns därför som ett lysande alternativ. Telefonen är dessutom alltid med, man ser tidpunkten för resan och den behöver inte laddas med pengar. Alltså, jag använder västtrafikkortet om jag är själv och betalar via sms om barnen är med. Om jag inte vet att det kommer att ta mer än 3 timmar förstås. Då gäller det att tänka om och det ges många möjligheter till just detta. Man ska ju inte glömma bort områdesladdningen, en- och tredagarskortet, 5-resevarianten, de olika automaterna i varierande färger och de drygt 20 sätt man kan ladda sitt kort på. Det finns mycket att prova och många pusselbitar att planera sitt resande med. Och att man aldrig hinner se hur mycket det finns kvar på kortet när man stämplar ger ytterligare en dimension till det intressanta resandet och vardagsplanerandet. Men hur trevligt det än är att tänka själv, skulle jag hellre se en billigare sms-biljett. Så kunde jag tänka på annat istället.

Veckans krönika

Krönikorna från Mölndalsposten kommer att publiceras i bloggen. En varje vecka och den första redan idag.

Tänkande havsborstmaskar

Hjärnbarken, nödvändig för avancerat tänkande, för språk och minne. Och egentligen allt som gör oss till vi. Länge har man funderat över när och var den utvecklades, eftersom motsvarigheten inte har hittats hos evertebrater. Förrän nu, i en djurgrupp vi skiljdes ifrån för 600 miljoner år sedan - havsborstmaskarna. Närmare bestämt hos Platynereis.

Genom en ny och på många sätt fiffig teknik kan man identifiera gener och genuttryck i hjärnan. Och tydligen har Platynereis något som är en direkt motsvarighet till vår hjärnbark, alltså en struktur med gemensamt ursprung. Och detta fanns således redan innan kambriska explosionen. Läs mer

Fossil ändrar inte historien

Vid varje nytt dinosaurieben och inte minst varje ny rest av en gammal människa, hävdas det att historien måste skrivas om. Nu vet vi mer och evolutionen ser vi från och med nu annorlunda på. Dessa påståenden har nu testats av brittiska forskare: är varje fynd så omvälvande? Och svaret blev förstås nej. Fynd är viktiga, de fyller i luckor. Men de ändrar inte det stora hela. Oftast inte, men det händer. Ibland.

Läs mer  

Det var inte vi

Det var inte vårt fel. Människan utrotade inte mammutarna, åtminstone enligt en brittisk datorsimulering. Istället var det värmen, den växande skogen och de minskande grässlätterna som blev de pälsklädda elefantdjurens fall.

Läs mer och mer

Kvar på poäng

Djurens evolution håller ställningarna och är kvar på en poängplats på listan.

Men man kan ju fråga sig hur mycket naturvetenskaplig populärvetenskap egentligen säljer?
Det är inget man blir direkt fet på om man säger så.